Hu og Hei - Gampeløpet (2018-10-06)
Kategori: Tävling
Karta/område: Bymarka
Sträcka: 41.07 km
Tid: 260:07
Debut i Hu og Hei. Efter ett bra snuskeløp så fick jag äran att gå ut först med 38 seks marginal ned till Isak.

Bestämde mig för att köra på från start och göra mitt lopp så länge som möjligt.

S-1:
Långsträcka direkt ut. Såg tidigt att det var ett fint högervägval jämnt utför på stig. Ville få en stabil start och komma in i det så blev ett lätt val. skymtade Isak bakom på myren efter Gråkallen, men höll mig lugn då han tog samma vägval.
Sprang i behaglig 3.30-4.00 fart hela vägen ned utan att trycka något särskilt. Fin ingång upp till kontrollen, men märkte där att pennan inte funkade när jag skulle rita in kontrollen. Fick bli kartminne resten av dagen. Dessutom var chokladbitarna inplastade, så tog beslutet att det inte var värt tiden att hålla på och öppna dom vid varje kontroll. Rullade lugnt iväg mot 2:an utan skymt av Isak.

1-2: Uppförssträcka där jag bara tänkte på att tugga på i en jämn fart i de branta backarna. Mötte några ungar som sa att jag var först så det var betryggande. Uppepå myren såg jag skärmen på långt håll (dock ser det ut på gpsen som den satt på fel höjd). In och memorera nästa kontroll.

2-3: Svårt vägval, men bestämmer mig för att utnyttja stigstråk mer eller mindre rakt på och försöka vara spara benen från för mycket höjd. Ut från kontrollen trampar jag rejält snett ned från myren. Skriker FITTFAN I OSTHELVETE och vänder mig om. Ser Isak komma in till kontrollen och blir stressad som fan. Haltar ut på myren i panik för att komma runt hörnet innan han ser mig. Fotsmärtan släpper efter någon minut och jag kan öka på farten igen.

Mitt på sträckan försvinner stigen och blir hygge, lyckas inse det fort, och genar rakt upp och hittar den igen. Känner mig ruskigt pigg fysiskt, men håller igen ganska bra och känns som jag hittat ett väldigt behagligt tempo. Ser ingen varken in eller ut på 3:e kontrollen, är lite orolig att Isak tagit ett annat vägval och är före.

3-4. Solklart stig/myrvägval där jag möter massor av folk som är på betryggande avstånd 5-20 minuter efter uppskattningsvis. Ingen syn av Isak så jag är fortfarande lite rädd att han är före.
Fin myrlöpning upp till kontrollen som är bålpost och får glada hejarop av det hårda gänget som står i regn och rusk för att heja. Får höra att jag är först och blir bjuden på Cola/kaffe av Olai, och sista tuggan av Børges baconkorv i bröd.

4-varvning:
Emilsson springer efter och filmar så glömmer att kolla kartan och drar lite snett ut. Reder ut det fort och ut på stigen. Känner mig fortfarande riktigt pigg, och blir för första gången helt säker på att jag ska vinna det här. Känner att jag sparat gott på krafterna första 2 timmarna och att jag faktiskt kan öka ut på sista rundan. Kommer in till passering i riktigt gott humör, tar nån chokladbit, memorerar nästa kontroll och beger mig återigen ut.

Varvning - 5:
Vänster runt Gråkallen igen, där har jag sprungit förut. Möter Isak på väg ut, får en fin high five, och uppskattar avståndet till betryggande 3-5 min. Härligt, och jag har ju inte ens börjat gå på hårt än.
Springer på hyfsat fort på stigarna runt gråkallen, ned över myren och upp till höjden.

5-6: Här gör jag mitt första misstag för dagen. Tänker först gå rakt på i myrstråken, men får kalla fötter efter 50 meter och bestämmer mig för att istället safea runt på stigen. Har ju stor lucka, och har råd att gå safe. Tyvärr blir ju vägvalet något mellanting och tror jag tappar en del på att inte gå runt direkt.
Kunde eventuellt tagit stigen som genar lite in mot kontrollen, men blir feg och går heelt runt. I efterhand alldeles för långt. Springer iallafall på i bra fart och undrar vad för vägval isak tog.

Ett par hundra meter innan kontrollen får jag plötsligt syn på en grön/blå regnjacka framför mig. HELVETE! Isak har alltså tagit in 3 min på att gå rakt på. Jobbar på in mot kontrollen (som sitter fel, nå 100 m för tidigt) och möter Isak på väg ut. Går in och memorerar kontrollen och stressar ut för att få ryggen.

6-7:
Isak har bra fart och jag får gå riktigt hårt på stigarna för att täppa igen luckan. Börjar kännas att vi varit ute i tre timmar, men känner mig fortfarande OK. Lägger nu om taktiken fullständigt. Bestämmer mig för att bli passiv, och bara lägga mig i rygg på Isak upp runt geitfjellet.
Vet att detta är hans starkaste parti, uppför i myr. Tänker att är jag med honom upp här så tar jag honom lätt i spurten.
Den där förbannade Stolen ska fan bara hem till Bananen, inte en chans att jag viker ned mig.

Som väntat pushar Isak hårt i de branta myrarna upp och jag får för första gången verkligen slita för att hålla ryggen uppför. Var förbannat många höjdmeter men jag höll mig i. När vi äntligen kommer upp mot skogen blir Isak plötsligt tveksam och börjar gå lite osäkert bland krypgranarna. Jag tar lite initiativ men blir själv osäker, eftersom allt mitt fokus låg på hur jag skulle avgöra kampen.

Medan jag går och försöker läsa in mig säger Isak att han lyckats sudda ut kontrollen på sin karta och undrar var den är. Jag blir lite ställd, tänker att det är väl part of the game att minnas kontrollen, jag själv har ju kört kartminne sen 1:an. Tvekar lite, men tänker ändå att det är fair play att båda vet vad vi letar efter. Säger att det är den lilla höjden under R:et i "bymark", medan jag själv står och försöker lista ut vilken myr vi är på. Isak säger tack och flyger i väg ned på myren. Jag är fortfarande osäker så får runt lite till innan jag inser att han är på väg åt rätt håll.

Han har nu försvunnit ur syn, men jag lyckas orientera mig in i kontrollen och möter honom ut. Tar lite tid på att memorera nästa och han är helt utom synhåll. Får nu lite panik, och tänker att slaget är förlorat om jag inte ökar på nu. Löper nu på som ett djur ned på stigen och bränner förmodligen alla krafter jag hushållit med. Dunkar på på stigarna och faller och förstör kartan just där kontrollen ska sitta. Tror jag minns var det var cirka så dunkar fortfarande på 100% upp mot kontrollen med hopp om att se Isak.

Och ja, när jag tror jag är isch i ringen ser jag faktiskt den grönblå regnjackan på väg upp på en höjd. Dunkar efter och får kontrollen, men har nu sprungit krämen ur benen.

7-8:
Tror att vi äntligen ska hem, men nej. Som ett slag i ansiktet ser jag att vi ska upp på en till topp innan vi ska hem. Dunkar efter Isak ned myren och kommer ned på grusvägen. Isak ökar ordentligt här. Följer med i ett par hundra meter innan jag plötsligt känner att låren slutar att fungera. Muskelfästena i baksidan får helt kramp och jag kommer fan inte framåt. Isak försvinner direkt, och jag kämpar för att hålla igång någon form av krampad gång/jogg.

Känner att hoppet är ute och det blir nu pure survival mode. Är fortfarande klar i huvudet och krampjoggar upp till kobberdammen och runt sjön. När jag sen ska upp till kontrollen är det bara gång som är aktuellt. Traskar upp i vad som känns som år och dagar och når till slut toppen, som äntligen är sista kontrollen. Tar en chokladbit och märker att jag nu börjar gå tom på alla möjliga sätt.

8-Mål:
Lyckas på något sätt halta mig nedför höjden, går på myren och ser den sjukaste backen jag någonsin sett i tung blöt myr framför mig. Jag börjar gå. Med händerna på knäna vinglar jag uppför den oändligt långa backen. Höger. Vänster. Andas. Höger. Vänster. Andas. Tänker att jag nu bara måste komma hem utan att svimma. Tänker att tävlingen är över och att BJ och gänget snart kommer tuggandes bakifrån. Blir bara en kamp för överlevnad. Når till slut stigen, och gör årets faceplant mitt i en stor vattenpöl. Måste sett förbannat kul ut. En blek vinglandes svensk halkar till gåendes och blir liggande. Kände mig så patetisk att jag log av min egen invaliditet. Tog mig upp på benen och vinglade vidare.

Blev lite lättare när det blev hård mark och platt igen och tog mig till slut hela vägen i mål. Var många blandade känslor när jag vinglade mig in i målet och fick hjälp av personalen att sätta mig i tältet och få mat. Aldrig smakat så god choklad och soppa. En lång varm dusch och bastu senare började jag få tillbaka livsglädjen.

Ett riktigt äventyr, men bittert slut. Imponerad ändå att benen höll i 3,5 timmar med tanke på hur lite jag löpt sista året. Stort grattis till Isak som var den starkare mannen idag. Hoppas på fler legendariska dueller i framtiden.

Förr eller senare ska stoljäveln hem till bananen.
Visa kommentarer (0)
 
Hu og Hei - Gampeløpet (2018-10-06) Hu og Hei - Gampeløpet (2018-10-06)